Storforum, Sammankomst 08, Samtalshelg för alternativa kristna gemenskaper i Skarpnäck 1-2 febr 08.
Storforumet på lördagen var en sammanfattning av vad som sades i smågrupperna under förmiddagen (samtal som utgick från de 12 kännetecken för en nyklosterrörelse som dragits upp som riktlinjer av olika kommuniteter i USA iom en sammankomst arrangerad av Rutba House. Boken ”12 marks of a new monasticism” finns att beställa genom adlibris.se för er som är intresserade av att läsa mer.
Den första punkten som kom att diskuteras var punkt 10 ”Omsorg om den bit av Guds jord som vi fått, parallellt med stöd åt våra lokala ekonomier”. Någon öppnade med att fråga; Vad betyder detta? Hur kan det gestaltas? Några grupper responderade med tankar runt Fairtrade, Miljömedvetenhet, självförsörjande genom egen odling etc. Någon frågade sig hur vårt tankesätt kan förändras när det kommer till dessa frågor. Hur kan vi som kollektiv/kommuniteter ta små steg i den riktningen…
Någon kom med förslaget att inom kommuniteten ha en gemensam pott för pengar (ex tionde) där resurserna fördelas jämnt efter olika människors basbehov. Jonas Lundström berättade kort om Bruderhof i England och deras egendomsgemenskap och även om deras gemenskap i Örebro; hur de ger varandra nycklar till sina resp lägenheter och att detta kan betraktas som en mild form av egendomsgemenskap. Någon sa att om man har svårt att börja med gemensam ekonomi så kan man se gemensamma måltider som en slags början på ett nytt sätt att tänka. Någon berättade om en tid på en lärjungaskola i Norge och hur Gud där hade försörjt dem. Hon talade om att lita på att Gud förser – om villigheter att offra om Gud säger det till oss samt att inte betrakta något som sin egen ägodel.
Samtalet kom vidare att behandla punkt 11; ”Fredsmäkling mitt i våldet och konfliktlösning inom kommuniteterna enligt riktlinjer i Matt 18:15-20” Tomas Lundström ställde frågan; hur förhåller vi oss till icke-våld? Är det viktigt för våra kommuniteter? (Och refererade samtidigt till Annika Spaldes seminarium om icke-våld på fredagskvällen) Elof responderade och frågade sig hur vi konkret handskas med problem i gemenskaperna… hur vi bygger in fred i den lilla gemenskapen?
Emily Åhlén om kristen ”vänlighet” kontra konfliklösning. Om vikten av ärlighet och uppriktighet – om att ta tag i konflikter inom familjen/gemenskapen. Om vikten av att ta in en tredje part om två personer hamnar i en konflikt som inte går att lösa på tu man hand. Björn Donobauer ställde frågan; Vad är grunden till konflikter och refererade till Jakobsbrev 4:1. Han talade om att komma till roten med onskan inom oss – om att deala med sin ilska och aggressivitet. Lars Larsen kommenterade och belyste även att onskan kommer utifrån -från de yttre strukturer som kodat oss in i ett socialt spel där vi ”tränats” in i våldet. Lars talade främst om behovet av andra strukturer. Tomas Lundström höll med både Björn och Lars han betonade även han vikten av att befria sig från hierarkiernas förtryck -om att kliva ner från tronen och makten. Han refererade även till Annika Spaldes bild om den ”uppochner vända pyramiden”. Björn Donobauer kommenterade detta genom att tala om att strukturerna är skapade av människan.
Nasrin Mosavi bad om att få byta spår i samtlaet och ledde oss in i ett samtal kring punkt 3. ”Gästfrihet mot främlingen” Hon betonade att vi i denna fråga ibland måste se att verkligheten är komplex och att det i vissa situationer (när det handlar om att ta hand om hemlösa) ibland behövs mer kvalificerad hjälp eller vård. Ulrika responderade och förslog samarbete mellan kommuniteter och ex missbrukarvården. Att kommuniteter som är ovana kan börja med att ta hand om hemlösa som inte tillhör kategorin svårt missbrukande eller psykiskt sjuka. Anton pratade om att bli vän med hemlösa som ett första steg. Om att ta små steg mot att lära känna de marginaliserade. Någon talade om att ta sig an dem som är ensamma och isolerade. Nasrin berättade om hur svårt det kan vara i praktiken (berättelsen om hennes möte med den hemlösa som först var mottaglig men när hon senare kontaktade honom blev arg och avvisade henne) Någon nämnde det faktum att kollektivet kan lättare att bjuda in främlingen jämfört med enskilda individers hem. Slutligen sa någon att vi trots allt måste våga ta risker i detta.
Samtalet kom vidare att handla om punkt 2. ”Delande av ekonomiska tillgångar med andra medlemmar i gemenskapen och de behövande ibland oss.” Lars Larsen talade om att vi är fast i systemets onda spiral med jobb, lån etc och behovet av att frigöra sig från detta betryckande system. Han föreslog ex ockupation av hus och skog. Han pratade om flera alternativa tillvägagångssätt – han konstaterade också att de flesta människor genom mänsklighetens historia har levt ett primitivt liv.(för er som läser detta och inte deltog vid sammankomsten kan nämnas att Lars bor i en jordhåla i Nackareservatet i Sthlm) Tomas Einarsson frågade Lars hur pass utanför systemet vi ska vara. Han nämnde ex sjukvården.
Sara Lundström talade om hur man inom kommuniteterna periodvis kan dela på arbetsbördan. Om att hitta alternativa sätt att tänka runt jobb. En annan pratade om att dra ner på överflödet som ett första steg. Om att äga en bil ihop på fem familjer exempelvis. Han menade också att det var negativt att jobba heltid. Sanna Lundström berättade om ett exempel från en kvinna hon mött på Bruderhof i England, om hur kvinnan sagt att hon inte kunde kompromissa och leva i systemet utan kände sig manad att leva en fullt ut alternativt livsstil.
Jonas Lundström lyfte fram punkt 5 ”Ödmjuk underordning under Kristi kropp, kyrkan.” och frågade oss om det finns en spänning mellan förhållandet kommunitet – kyrka? Krister Davén responderade med att vi lider av tidsbrist – det kan vara av vikt att inte splttra upp sitt engagemang allför mycket. Överlåtelse är viktigt. Emil Mattson såg husförsamlingen som det primära för relationer och gudstjänst och såg den stora församlingsgemenskapen som en guldkant på tillvaron. Anton ställde frågan om man då verkligen ska vara medlem i den stora församlingen om man betraktar husförsamlingen som det primära – finns det inte risk att hamna i ett konsumtionstänkande kring gudstjänst då? Frågan kom upp, Vad innebär det egentligen att böja sig under kyrkan? Någon tyckte det var viktigt att böja sig under traditionen och belyste vikten av att föra dialog med den befintliga kyrkan. Elof lyfte fram kommunitetens roll som en slags rörelse inom kyrkan – att kommuniteterna får utmana kyrkan men också om behovet av respekt gentemot församlingarna och traditionen. Eva B resonerade vidare angående den reformerta kyrkans utbrytning från den traditionella kyrkan och vidare; om vi definierar den lilla kommuniteten som självständig kyrka bör vi dock visa ödmjukhet gentemot mer traditionella kyrkor. Tomas Lundström kommenterade detta och sa att man måste kunna betrakta den kristna traditionen även ”utanför det vi kallat kyrka” dvs de alternativa gemenskaper som existerat genom historien. Samtalet forsatte på tråden om ett ömsesidigt underordnande. Om ansvaret gentemot andra församlingar och om behovet av korrigering utifrån. Han ställde frågan; Är påven en broder? Björn Donobauer tog upp det bibliska motivet om kyrkan som kropp. Om de olika cellernas givna uppdrag utöver den basinformation de mottager. Han talade om en världsvid kropp där de olika kroppsdelarna är viktiga. Han tog också bilden av isolerade celler som cancertumörer. Jonas Lundström responderade och hade inte samma syn på kroppen som en universell bild utan ville hellre betrakta den lokala gemenskapen som kroppen. Han besvarade också frågan om huruvida påven är en broder eller ej; Jonas menade att om påvens liv vittnar mot bergspredikans budskap så är det tveksamt om vi ska betrakta honom som broder. Jonas talade också om bekännelsen kontra praktiken. Markus Lundström fortsatte på samma tema och frågade sig om man verkligen bör delta i kristna sammanhang som utgörs av uppenbart orättfärdiga strukturer, men betonade samtidigt att det är viktigt med en dialog. Erik nämnde att isolation inom kommuniteterna kan vara farligt- man kan motverka det genom att sträcka sig utåt. Någon betonade vikten av nätverk mellan kommuniteterna. Tomas Einarsson ville kalla påven för sin broder. Han menade att alla är på väg – ingen är klar. Vi kan kritisera andra men inte döma för då dömer vi oss själva. Priscilla Åhlén sa att hon ville betrakta alla som systrar och bröder – även de otroende. (Alla är på en vandring) Markus Lundström kontrade med att det ändå är viktigt att hitta likasinnade för en gemensam vandring.
Emily Åhlén avslutade samlingen med att att tala om hur viktigt sträva mot att leva nära Jesus – istället för att testa hur långt borta ifrån honom vi kan befinna oss… Hon sa vidare att vid Jesu fötter så tynar alla frågor bort och ingen splittring finns.
antecknat av David Åhlén, Skarpnäckskyrkan 2/2-08