Att starta en kommunitet 2: Centrum och periferi

Att starta en kommunitet: Vad är centrum och vad är periferi?

När ni börjat drömma tillsammans om att starta en kommunitet kommer ni ganska snart komma till frågor om vision, riktning eller smak på gemenskapen. Ett särdrag med en kommunitet mot en församling är att en kommunitet inte bara kan utan bör vara mer tillspetsad och på ett sätt tydligare i sin andlighet och sitt fokus än vad en församlingsgemenskap kan eller bör vara.

Det är helt ok att ha en kommunitet som bara lever i med bön eller soppkök, men det är inte vettigt att det är det enda en församling gör. Kommuniteter kan vara en gåva till kyrkan just i detta att de kan renodla och ge uttryck för en specifik spiritualitet inom kyrkan i stort. Detta är inte det samma som blindhet inför att det finns andra saker eller uttryck som också är viktiga. Men hur kommer ni fram till vad som är just eran smak eller spiritualitet? Er kallelse.

   För det första så kommer ni inte fram till detta på ett möte, detta är något som efter ett tag kommer visa sig i er gemenskap. Ni kan absolut formulera en vision eller riktning i början, och bör göra det, men kom ihåg att er distinkta smak är något som skapas och växer fram organiskt i samarbete med Gud. Ni kommer efter några år kunna se tillbaka och se vad Gud gett er för smak. Så var beredda på att formulera om er under de första åren. 

   För det andra så är det något som är lättare för andra att se i förhållande till kyrkan i stort än för er själva. Ni behöver alltså låta er gemenskap ha vänner som ni inbjuder att ge input till gemenskapen regelbundet. Detta tar också tid, men tid har ni.

   Vad ni däremot bör komma igång med ganska snart är att avgöra vad för slags riktningar er kommunitet ska ta. Är det främst en gästfrihetskommunitet eller en bönekommunitet? Är det främst ignatiansk andlighet eller anabaptistiskt ickevåld som är er främsta inspiration? Detta betyder inte att bönegemenskaper inte bör leva gästfritt eller gästfrihetskommuniteter inte bör be, självklart inte. Men det ger människor som är intresserade av kommunitetsliv en chans att veta vad de ger sig in i om de närmar sig er. Det hjälper också er att säga ja eller nej till saker som ligger mer eller mindre i linje med det ni vill göra.

   När vi startade Oikos så kom vi fram till en gemensam vision och fem stycken ledord som vi ville skulle prägla gemenskapens liv. Dessa var: gästfrihet, socialt engagemang, fred och rättvisa samt öppenhet. Vi samtalade mycket om vad de olika ledorden kunde innebära men vi valde då att inte försöka definiera dem närmare. Nu när det blivit dags för oss att göra en rejäl genomgång av vårt liv och blicka framåt har vi insett att fem ledord var för spretigt och inte gav en god riktning, även om alla fem vad goda. Istället behövde vi våga smalna av oss: men här är saken jag tror inte det var möjligt att göra det mer än vi gjorde från början, men efter ett antal år kunde vi se vad vi blivit och vilka uttryck som ”lever” i oss som en starkare längtan. För vår del har vi numera tre ledord: Gästfrihet, Ickevåld och Delande. Vi definierar fortfarande inte orden helt, men vi har frångått att inte säga något om dem, i vår regel finner vi både några konkreta uttryck för hur vi som medlemmar lever ut orden såväl som mer visionära tankar om vad det skulle kunna innebära. Vi har så att säga inte byggt en gräns kring orden: det betyder detta men inte detta, men vi har låtit orden landa och formulerat en tydligt centrum kring orden.

   Det är här vi kommer in på något av det viktigare för att leva tillsammans: ni kommer behöva närma er frågan om vad som skall vara centrum i er gemenskap respektive periferi. Alltså: vad behöver ni alla vara överens om för att kunna leva kommunitetsliv ihop och vad kan ni tänka och göra olika i? Här är det enkelt att falla för frestelsen att säga saker som bör vara självklara för varje kristen gemenskap som: Jesus, Guds rike eller kanske nattvarden. Men ni behöver bli mer detaljerade än så: är det ok att hoppa över bönetillfällen för att se veckans avsnitt av en teveserie? När en inte orkar för att en ska upp tidigt? aldrig? Kan ni göra olika där? Vilka praktiker eller träffar eller uttryck i kommuniteten skall vara fundamentala för er att va en del av? I oikos har vi t.ex. en ganska enkel grej: man ska bo i Hammarkullen för att kunna vara medlem. Och vi har sagt att man under sin överlåtelsetid skall delta i bönelivet: men hur en deltar i bönelivet eller hur man bor i Hammarkullen kan skilja sig åt mellan personer eller perioder i livet. Det viktiga här är dock tydlighet och öppenhet, folk behöver veta vilka förväntningar man kan ha på varandra. Vet jag t.ex att hälften av kommuniteten sagt att de bara kommer prioritera ett bönetillfälle i veckan så blir jag inte lika besviken (även om jag kan ha en längtan) över att mindre en hälften ses oftare än så för att be. Vet jag att Elof inte kommer på bönen för att han är på 90års kalas så är det inte just den kvällen jag tänker att jag går på bönen och vill bikta mig, men blir besviken när han inte är där.
  Att stå ansvarig inför varandra i fråga om hur vi upprätthåller kommunitetens liv handlar mindre om att vakta varandra och kontrollera, och mer om att våga vara ärlig med varför inte inte kommer eller lever upp till en uttalad förväntan.

   I alla gemenskaper kommer det finnas förväntningar på varandra som är olika, vissa kommer tycka att några grejer är mer självklara att prioritera eller uttrycka än andra. Det är heller inte alltid dessa förväntningar vi bär på är helt medvetna. Vi behöver därför öva på och ge tillfälle för att lyssna till varandra och ärligt våga säga att en har vissa förväntningar. Det betyder inte att vi ska stånga oss blodiga för att leva upp till varandras förväntningar, eller att vi helt nonchalant kan skita i dem. Men det betyder att när konflikter i förväntningar kommer upp till ytan och är utlade kan vi handskas med dem på ett ömt sätt gentemot varandra.

Alltså när ni startar kommuniteten kommer ni inte helt att veta vad er smak är, men ni kan sätta upp några aningar och skisser. T.ex vill ni att centrum i er gemenskap som i Oikos skall vara mässan, tidebönerna och middagarna? Eller är det evangelisation, retreater och kreativt skapande?

Gör också en liten inventering av vilka teologer och/eller kyrkliga sammanhang som ni som enskilda medlemmar gillar och vill formas mer av. På det sättet kan ni lära av varandra lite och läsa och dela med er av det som utgör er enskilda andliga bakgrund, för att fram i tiden kunna se om det är något som kommit att tillhöra gemenskapens eller fortsatt vara viktigt för några enskilda.

Publicerat i Analys, att starta en kommunitet, Kommunitetsrörelser, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att starta en kommunitet 1: beslutsfattande

Kommuniteten Oikos som jag är en del av har nu funnits i 8år och blickar tydligt framåt, under de senaste två åren har vi utvärderat och blickat framåt i arbetet med en ny Regel som skall hålla länge, det har gett tillfälle för mig att reflektera över vad (om något) vi lärt oss under (de få) åren vi kört. Det kommer här en liten serie bloggposter som svar på frågan jag ofta får: ”hur startar man en kommunitet?” Reflektionerna är mina egna  och väldigt skissartade… och behöver nödvändigtvis inte spegla andra i Oikos syn på vad som varit viktigast för oss. Ordningen skall inte ses som en rangordning utan bara en serie viktiga delar. 

Att starta en Kommunitet 1: Beslutsfattande

För att verkligen komma igång med att grunda en kommunitet krävs förutom några personer ett tydligt och överenskommet sätt att fatta beslut på. Jag har hört samma berättelse många gånger:

”Vi är ett gäng som samlas och drömmer om kommunitetsliv och pratar lite, men vi kommer liksom aldrig till skott. Vi vill inte ha en massa möten och stadgar och grejer utan de känns viktigt att det får växa fram i så fall.”

Allra oftast så slutar liknande samlingar i att deltagarna går skilda vägar eller att projektet rinner ut i sanden. Helt enkelt för att man i rädsla för att bli någon slags institution eller ”ännu ett förenings engagemang” inte hade strukturer som hjälpte gemenskapen att komma överens och fatta beslut.

I en gemenskap som inte vet hur en fattar beslut blir resultatet lätt att några (någon) drivna tar över processen och andra känner sig utanför, eller att det helt enkelt aldrig blir något. Min erfarenhet är att en god gemenskap nästan aldrig händer ”av sig självt” under någon längre period. Vi har nog alla erfarenheter av när vi i stunder känner av en känsla eller stämning av ”gemenskap” och det känns som en stor gåva, men att tro att det kristna gemenskapslivet är en jakt efter denna känslan eller gåvan är en illusion. Kristen gemenskap (som alla goda gemenskaper och relationer) kräver arbete och struktur för att bli hållbar och god.

Något av det första ni ska göra om ni funderar på att kanske kanske starta en kommunitet tillsammans är alltså att komma överens om hur ni skall komma överens och fatta beslut.

Här finns en ett antal alternativ, några mer rekommenderade än andra.

  • Ni utser ett ledarskap i form av en eller några personer som får i uppdrag att fatta beslut utifrån gruppens samtal som personerna i gruppen sedan antingen ordnar sig efter eller slutar vara en del av gruppen. Detta är en ganska vanlig form i föreningslivet eller i kloster, att en eller några få blir utsedda att fatta gällande beslut för andra. Inte utifrån eget huvud, utan utifrån gemenskapens bästa efter att ha lyssnat in gemenskapen (och den heliga Anden!). Går ni denna vägen behöver ni också vara överens om hur ledarskapet står ansvariga inför gruppen som helhet. Hur kan ledarskapet avsättas och kritiseras? Hur länge sitter man? I många kloster är det vanligt att ledaren endast sitter i 4 år och sedan är det alltid någon annans tur. På så sätt blir inte ledarskapet något som en viss person äger, utan något som gemenskapen äger och som man gör för en tid.
  • Ni fattar beslut tillsammans. Antingen genom konsensus (se senare inlägg) eller genom enkel majoritets demokrati. När ni samlas och en fråga kommer upp på borden så kan vem som helst begära att ni tar en röstning eller runda för att se om ni kan fatta ett beslut i frågan. Går ni denna vägen är det viktigt att se till att ni har en god ordning för att alla får komma till tals och att inte jäkta igenom beslut.
  • Ni arbetar under devisen att när vi stöter på frågor där ni inte håller med varandra så delar ni gruppen i två eller fler och fortsätter så arbeta på var sitt håll. Detta görs såklart inte i alla frågor (t.ex om vilka gardiner ni ska ha i köket på ert eventuella gemensamma boende) utan i frågor som rör gemenskapens riktning, metod och centrum.
  • Ni väljer att i detta läge inte fatta några gemensamma beslut utan att endast tala öppet med varandra, trots att jag ovan varnar för detta så är det ibland det mest lämpliga, helt enkelt för att ni inte är redo att sluta er samman, ni kanske precis börjat nosa på och lära känna varandra. Det viktiga är dock att ni i sådana fall är tydliga med detta, så att förväntningarna på samtalen kan anpassas.

Oavsett hur ni väljer att fatta beslut finns det några saker som jag vill skicka med er

  • Se till att anteckna beslut som fattas. Det behöver inte vara regelrätta protokoll, men det är viktigt att skriva ner det ni kommit överens om för att kunna se tillbaka på vad ni faktiskt fattat beslut om och inte. Jag vet inte hur många gånger vi i Oikos har haft samtal om frågor som vissa tror vi har fattat ett beslut i fast vi bara har diskuterat dem, eller där vi fattat ett beslut i en fråga men vi senare glömt av att vi redan talat om. Anteckna och maila ut eller lägg upp någonstans så att ni alla har tillgång till materialet.
  • Menar ni allvar med att starta en kristen gemenskap, inse att ni behöver kompromissa och överge saker som ni tycker är det viktiga i vissa frågor för att fatta beslut som är bäst för gemenskapen. När ni diskuterar en fråga bör fokus vara på vad som blir bäst för gemenskapen och inte vad du eller någon annan tycker. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel i att uttrycka sin åsikt, men riktningen bör vara att komma till tals och berätta sin åsikt, utan att gemensamt försöka utröna en väg framåt för gemenskapen.
  • Gör det med vetskapen om att där ni samlas för att fatta beslut, lösa konflikter och leda gemenskapen så är Gud med i processen. Ingen fråga är för ”världslig” för Gud.

I Oikos valde vi tidigt att fatta beslut via en konsensus metod inspirerad starkt av kväkartraditionen och så som den utvecklats i feministiska och ickevåldsliga kretsar. (Det är inte så många som vet det men mycket av det som kallas för feministiska mötestekniker härstammar just från kväkare och andra kristna som strävade efter att fatta beslut utan att köra över varandra).

I ett senare inlägg kommer jag förklara hur våran metod går till.

Publicerat i Analys, att starta en kommunitet, Kommunitetsåret, Kommunitetsrörelser | Lämna en kommentar

Kommuniteten som kyrkobyggnad

Efter åtta månader hos Jesus Army i England har jag nu flyttat tillbaka till Sverige och känner mig redo att starta kommunitet/er med mina vänner i Jerusalemprojektet. Jag är fylld med tankar och idéer. En sak som jag tänkt mycket kring de senaste dagarna är hur annorlunda en kommunitets arkitektur och inredning är jämfört med en kyrkobyggnad, eftersom de är designade för helt olika saker. Ta en titt på denna ritning av en svenskkyrklig byggnad:

KYRKPLAN.GIF

Jag gick till Svenska kyrkan en hel del som barn med min familj. När jag frågade min käre far varför vi gick dit sa han att det var ”Guds hus”. Jag tänkte att det var väldigt synd om Gud som hade ett så otroligt opraktiskt hus. Kyrkobyggnader må vara designade för att vara vackra, episka och samla många människor, men de är inte designade för att någon ska bo där eller ens vara där en längre tid. De är designade för att man så småningom ska gå därifrån.

Skärmavbild 2017-04-28 kl. 14.35.25

En typisk frikyrka, som ofta inkorpererar det Svenska kyrkan kallar församlingshem i samma byggnad som gudstjänstlokalen, är inte heller de designade för att folk ska stanna särskilt länge. Gudstjänstlokalen är en aula med bänkar eller stolar på rad, och övriga rum är mer inspirerade av kontor än av hem. Även om ungdomar eller hemlösa ibland sover över där är byggnaden inte designad för det – faktum är att jag känner till flera fall när hemlösa inte får sova i kyrkobyggnader alltför länge för att lokalens brandskydd inte är anpassat efter boende utan efter att lokalen ska stå tom på natten.

Läs mer

Publicerat i Analys | Lämna en kommentar

Provbo i Kommuniteten Senapskornet

Nyhetsbrev från Kommuniteten Senapskornet.

Tack och lov har solen kommit tillbaka hit upp till Norrbotten! Vi njuter av den ljusa vårvintern här på Sundet i Luleå. Här i Senapskornet, medan skotten gror i fönsterna, längtar vi redan till planteringssäsongen. (Tack till alla som hjälpte till att så purjolök under Sammankomst!) Säkert är vi många som längtar efter att gräva i marken igen, inte minst hönorna!

Vi vill dela med lite information som ni gärna får sprida vidare:

1. Vi har jobbat en del med vår hemsida för att göra den mer användbar. Där kommer vi hålla er uppdaterade med bilder och blogginlägg om kommuniteten Senapskornet. Kolla in: www.kommunitetensenapskornet.se

2. Vi vill även sprida information om kommunitetsåret på Hjälmared Folkhögskola. Hjälmared kommer till hösten att erbjuda en linje om kommunitetsliv som heter ”Pilgrim och kommunitet”. Under året läggs fokus på arbete, studier, bön och aktivism. Det är även möjligt att studera på distans och samtidigt bo i kommuniteten Senapskornet eller någon annan kommunitet. Mer information hittar du på: kommunitetsåret.se. Vi också bifogar ett brev skickat från en av de ansvariga lärarna.

3. Fundera på om du eller någon du känner vill komma och besöka oss under sommaren och hjälpa till med trädgårdsarbete. Vi söker medhjälpare under sommaren som vill provbo med oss en eller två veckor och delta i kommunitetens rytm samt hjälpa oss med trädgården. Vi kräver ingen avgift för boende eller mat. Kom och utforska ett liv i gemenskap i Jesu efterföljd.   

4. Välkommen att tillbringa 10 timmar i tystnad här på Sundet den 6 maj. Temat för retreaten är ”I Ditt ansiktes ljus”. Dagen är upplagd med tidebön, måltider, möjlighet till enskilda samtal, och kvällsmässa. Senapskornet samarbetar med Mirjam Eriksson, präst i EFS Luleå, samt Johan och Ulrica Vedin som är medlemmar i Ekumeniska kommuniteten Bjärka-Säby. Anmäl dig till oss om du vill komma.   

5. Sist men inte minst, vi har ingen vanlig Öppen kväll i april utan hänvisar till Skärtorsdagsmässa i Luleå Domkyrka den 13 april kl. 19.00. Nästa Öppen kväll är 11 maj, välkommen!

Guds frid!

Josh och Elisabeth från Kommuniteten Senapskornet

Publicerat i nyheter | Etiketter , | Lämna en kommentar

Hur en tjeckisk predikant räddade hutteriterna från kollaps

Andreas Ehrenpreis är inte ett välkänt namn i kyrkohistorien, men vad han lyckades göra är verkligen häpnadsväckande. Han föddes 1589 i Illingen, Tyskland, och växte upp som anabaptist – en förföljd, radikal kristen rörelse som betonade tro, fred och rättvisa. Vid sju års ålder gick hans familj med i en hutteritisk kommunitet i Mähren, dagens Tjeckien.

Hutteriterna hade grundats av Jakob Hutter (1500-1536) och var en kyrka som trodde att egendomsgemenskap är något alla kristna bör praktisera. Men när Andreas Ehrenpreis ordinerades till en ordets tjänare 1621 hade saker och ting förändrats drastiskt.

Kommunitetslivet hade urholkats – människor lade undan pengar för sig själva och köpte olika lyxvaror. Några köpte vapen för att försvara sig mot förföljarna, trots kyrkans officiella pacifistiska hållning. Som Mennonite Encyplopedia uttrycker det: ”moralisk avmattning kunde observeras överallt”. Läs mer

Publicerat i Kyrkohistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Pilgrim och Kommunitetsåret

Vill du ägna ett år åt bön och arbete, aktivism och studier?

För dig kan vi presentera kursen Pilgrim och Kommunitetsåret. Tillsammans med lärare som har många års erfarenhet av församlingsliv och kommunitetsliv får du möjligheter att starta, utveckla och fördjupa ett kristet gemenskapsliv.

Pilgrim eller kommunitet?

Det finns två sätt att delta i kursen. Som pilgrim eller kommunitet.

Pilgrim innebär studier på 50% under ett år, föreläsningarna ligger på förmiddagarna. Kommunitet innebär studier på 100% under ett år. Där föreläsningarna kompleteras med praktisk träning i gemenskapsliv utifrån en kommunitet. Kurserna är CSN-berättigade och sker via Hjälmareds folkhögskola.

Platser

Kursen ges både på plats i Göteborg och på distans i olika kommunitetsmiljöer. Ta chansen att fördjupa dig om den tidiga kyrkan boendes i ett höghus i miljonprogramsområde, eller engagera dig för flyktingar boendes i en sekelskiftes prästgård på landet. Här finner du information om de olika platserna! Läs mer

Publicerat i Kommunitetsåret | Etiketter , | Lämna en kommentar

En jämförelse mellan Bruderhof och Jesus Army

Idag har jag och Sarah för första gången besökt Bruderhof. Deras Peckham Community i centrala London är en nystartad missionskommunitet bestående av två familjer och tio studenter. Då jag bott hos Jesus Army sedan augusti förra året och Sarah precis avslutat en tvåmånadersvistelse där var vi väldigt nyfikna på vilka paralleller och skillnader som finns mellan de två rörelserna. I synnerhet kommunitetsledaren Tom Kleinsasser gav oss flera värdefulla upplysningar som gör att jag vågar mig på några generella jämförelser som som sträcker sig längre än Peckham.

Båda är evangelikala, bibelbetonande rörelser. Båda praktiserar fullständig egendomsgemenskap i sina kommuniteter och centrerar församlingslivet kring dem. Kommuniteterna rymmer familjer såväl som singlar och är tämligen stora. Vissa är ute på landet, andra i städer. De driver egna, sociala företag och vill rikta sig utåt mot samhället. Tyvärr är båda även patriarkala och låter inte kvinnor vara ledare (även om Jesus Army håller på att förändras på den punkten). Båda har en säregen subkultur och är relativt små samfund: Jesus Army har 1500 medlemmar medan Bruderhof, internationellt, har 2700.

Så till skillnaderna. Jesus Army är betydligt mer karismatiska än Bruderhof och har varit mycket mer involverade i gatuevangelisation, även om det tyvärr har dragits ner kraftigt det senaste decenniet. Jesus Army är yngre och är enligt mig och Sarah mer känslobaserade än teologiskt förankrade. Bruderhof är mer konservativa, vilket syns tydligt i och med att kvinnorna måste ha långklänning och huckle. De är även uttalat pacifistiska och anabaptistiska medan Jesus Army enbart säger att de inspireras av anabaptismen. Läs mer

Publicerat i Kommunitetsrörelser | Etiketter , | Lämna en kommentar

Varför jag vill leva i en kristen kommunitet

kommunitetsfönsterbräda

Tidigare publicerat på Hela Pingsten.

Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.

Anneli Lendrup

Anneli Lendrup

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att  gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till  i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.

Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud)  och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.

Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Läs mer

Publicerat i Bibelstudier | Lämna en kommentar

Röster om Sammankomst 2017

Sara

Sara

Glad att jag for på sammankomst, det var väldigt inspirerande! Trivdes i det välkomnande och öppna klimatet. Fint att se spännvidden på deltagarna: olika samfund, åldrar, etniciteter, stilar osv. Skönt att känna att hela jag ryms och att mitt tänkande uppmuntras. Tar med mig att det här med kommunitet och att leva i gemenskap kan utföras på många olika sätt. Fick mycket gott med mig, så är tacksam. – Sara

I det stora vardagsrummet hos kommuniteten Senapskornet samlades ett 40-tal personer i olika åldrar och från olika samfund. Kaffe, tideböner och god vegetarisk mat varvades med samtal och seminarier om vad anabaptism är för något, hur vi kan tänka kring eskatologi, hur Catholic Workers grundare Dorothy Days kunde hålla sig radikal hela sitt liv, vad den tidiga kyrkan kan lära oss om tålamod och konflikthantering och en beskrivning om hur det är att leva i en Catolic Worker-kommunitet. Och en massa andra saker. Men Sammankomst är alltid mer än bara programpunkter. Våra liv möts ett tag och vi får tillfälle att prata om våra drömmar och misstag, vår osäkerhet och vårt hopp. Och det tycker jag har varit fantastiskt. – Alice

Johanna

Johanna

Från Sammankomst tar jag med mig glädjen över att det fortfarande finns de som längtar efter gemenskap och närmre stöd i det kristna livet. Trots att det idag inte finns så många kommuniter så lever längtan. Helgen visade också på en bredd på organisering o uttryckssätt bland de kommuniteter som deltog. Så tänker jag mig Guds rike – olikheter men ändå kärlek och stöd i gemenskap. – Johanna

Sammankomst var verkligen en sammankomst i ordets rätta bemärkelse och det är vackert att se människor komma från så olika liv och erfarenheter och ändå kunna enas kring en gemensam längtan. Det blir som en spark i rätt riktning och jag påmindes om bönens kraft och vikten av att vara tillsammans. Eftersom jag var där med min treåring kunde jag inte alltid lyssna så aktivt, men då blev det tydligt att det stora också finns i mellanrummen, i samtal och måltider och promenader. – Elin

Publicerat i sammankomst 2017 | Lämna en kommentar

Rapport från Sammankomst 2017

Sammankomst 2017

Förra helgen arrangerade kommuniteten Senapskornet Sammankomst i Luleå. Det är första gången Sammankomst har varit i Norrland och inte minst i Norrbotten! Det var en väldigt lyckad helg med mycket inspirerande seminarier, Gudstjänster, och samtal samt goda måltider och fin gemenskap.Temat för helgen var ”Att leva tillsammans i en trasig värld”.

Helgen började med middag och Gudstjänst på fredagkväll. Temat för Gudstjänsten var ”Engagemang i en trasig värld” och Annika Spalde delade tanker och inspiration från Dorothy Day och Peter Maurin som var grundaren till The Catholic Worker Movement. Annika delade också utifrån egen erfarenhet från hennes tid i Catholic Worker-kommuniteter.

På lördag morgon undervisade Tobias Hadin med ett seminarium om hur den tidiga kyrkan växte utan att ha någon uttalad evangelisationsplan. Den tidiga kyrkan växte istället på grund av sitt meningsfulla liv tillsammans i Jesu efterföljd. Den tidiga kyrkan drog till sig många nya efterföljare trots att kyrkan förföljdes och levde utspritt och ofta i svåra förhållanden. Seminariet hete ”Bofasta främlingar: hur den tidiga kyrkan evangeliserade Rom utan att försöka.”

Sen hade vi ett panelsamtal med representanter från fyra olika kommuniteter: Sr Veronica från kommuniteten Den Helige Ande, Lovisa Schmidt från kommuniteten på Sandvikengården, Johanna Hadin från kommuniteten Oikos, och Johan Vedin från ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby. Temat för panelsamtalet var ”Att leva tillsammans rent praktiskt”. Det blev en mycket intressant stund av frågor och svar om bland annat auktoritet och jämställdhet i kommunitet och överlåtelse och underordning i kommunitet.

Efter lunch fick ännu mer möjlighet till samtal i mindre seminariegrupper när vi fick välj mellan:

1. Timmarnas liturgi – om att inspireras av klostrens tideböner (Annika Spalde)
2. Kommunitet i den anabaptistiska traditionen (Thomas Rutschman)
3. Inspiration från The London Catholic Worker (Alma Walum)
4. Eskatologi som hoppets dimension – redan nu och ännu inte (Åsa Enochsson)

På lördagskväll hade vi nattvardsgudstjänst. Temat var ”Från trasig till hel”. Elin Sharew predikade om Jesus som den ända möjlighet för världens helande. Jesus visar oss att en annan värld är möjlig, ett annat sätt att leva är möjlig. Jesus är världens helande. Mirjam Eriksson leda oss i Nattvarden.

För de som ville fick vi också chansen att uppträda på lördag kväll när vi hade Öppen scen efter kvällsfikat. Det var en fin och rolig stund tillsammans.

Under helgen deltog vi tillsammans i tidebön, både Laudes och Completorium med ledning av Johan och Ulrica Vedin.

På söndag avslutade vi med frukost och en utvärdering av helgen med dem som var kvar. Alltså blev det en väldigt lyckad helg med en hoppfull smak av himmelriket på jorden!

Josh Armfield
Kommuniteten Senapskornet

Publicerat i sammankomst 2017 | Etiketter | 1 kommentar