Att starta en kommunitet: Vad är centrum och vad är periferi?
När ni börjat drömma tillsammans om att starta en kommunitet kommer ni ganska snart komma till frågor om vision, riktning eller smak på gemenskapen. Ett särdrag med en kommunitet mot en församling är att en kommunitet inte bara kan utan bör vara mer tillspetsad och på ett sätt tydligare i sin andlighet och sitt fokus än vad en församlingsgemenskap kan eller bör vara.
Det är helt ok att ha en kommunitet som bara lever i med bön eller soppkök, men det är inte vettigt att det är det enda en församling gör. Kommuniteter kan vara en gåva till kyrkan just i detta att de kan renodla och ge uttryck för en specifik spiritualitet inom kyrkan i stort. Detta är inte det samma som blindhet inför att det finns andra saker eller uttryck som också är viktiga. Men hur kommer ni fram till vad som är just eran smak eller spiritualitet? Er kallelse.
För det första så kommer ni inte fram till detta på ett möte, detta är något som efter ett tag kommer visa sig i er gemenskap. Ni kan absolut formulera en vision eller riktning i början, och bör göra det, men kom ihåg att er distinkta smak är något som skapas och växer fram organiskt i samarbete med Gud. Ni kommer efter några år kunna se tillbaka och se vad Gud gett er för smak. Så var beredda på att formulera om er under de första åren.
För det andra så är det något som är lättare för andra att se i förhållande till kyrkan i stort än för er själva. Ni behöver alltså låta er gemenskap ha vänner som ni inbjuder att ge input till gemenskapen regelbundet. Detta tar också tid, men tid har ni.
Vad ni däremot bör komma igång med ganska snart är att avgöra vad för slags riktningar er kommunitet ska ta. Är det främst en gästfrihetskommunitet eller en bönekommunitet? Är det främst ignatiansk andlighet eller anabaptistiskt ickevåld som är er främsta inspiration? Detta betyder inte att bönegemenskaper inte bör leva gästfritt eller gästfrihetskommuniteter inte bör be, självklart inte. Men det ger människor som är intresserade av kommunitetsliv en chans att veta vad de ger sig in i om de närmar sig er. Det hjälper också er att säga ja eller nej till saker som ligger mer eller mindre i linje med det ni vill göra.
När vi startade Oikos så kom vi fram till en gemensam vision och fem stycken ledord som vi ville skulle prägla gemenskapens liv. Dessa var: gästfrihet, socialt engagemang, fred och rättvisa samt öppenhet. Vi samtalade mycket om vad de olika ledorden kunde innebära men vi valde då att inte försöka definiera dem närmare. Nu när det blivit dags för oss att göra en rejäl genomgång av vårt liv och blicka framåt har vi insett att fem ledord var för spretigt och inte gav en god riktning, även om alla fem vad goda. Istället behövde vi våga smalna av oss: men här är saken jag tror inte det var möjligt att göra det mer än vi gjorde från början, men efter ett antal år kunde vi se vad vi blivit och vilka uttryck som ”lever” i oss som en starkare längtan. För vår del har vi numera tre ledord: Gästfrihet, Ickevåld och Delande. Vi definierar fortfarande inte orden helt, men vi har frångått att inte säga något om dem, i vår regel finner vi både några konkreta uttryck för hur vi som medlemmar lever ut orden såväl som mer visionära tankar om vad det skulle kunna innebära. Vi har så att säga inte byggt en gräns kring orden: det betyder detta men inte detta, men vi har låtit orden landa och formulerat en tydligt centrum kring orden.
Det är här vi kommer in på något av det viktigare för att leva tillsammans: ni kommer behöva närma er frågan om vad som skall vara centrum i er gemenskap respektive periferi. Alltså: vad behöver ni alla vara överens om för att kunna leva kommunitetsliv ihop och vad kan ni tänka och göra olika i? Här är det enkelt att falla för frestelsen att säga saker som bör vara självklara för varje kristen gemenskap som: Jesus, Guds rike eller kanske nattvarden. Men ni behöver bli mer detaljerade än så: är det ok att hoppa över bönetillfällen för att se veckans avsnitt av en teveserie? När en inte orkar för att en ska upp tidigt? aldrig? Kan ni göra olika där? Vilka praktiker eller träffar eller uttryck i kommuniteten skall vara fundamentala för er att va en del av? I oikos har vi t.ex. en ganska enkel grej: man ska bo i Hammarkullen för att kunna vara medlem. Och vi har sagt att man under sin överlåtelsetid skall delta i bönelivet: men hur en deltar i bönelivet eller hur man bor i Hammarkullen kan skilja sig åt mellan personer eller perioder i livet. Det viktiga här är dock tydlighet och öppenhet, folk behöver veta vilka förväntningar man kan ha på varandra. Vet jag t.ex att hälften av kommuniteten sagt att de bara kommer prioritera ett bönetillfälle i veckan så blir jag inte lika besviken (även om jag kan ha en längtan) över att mindre en hälften ses oftare än så för att be. Vet jag att Elof inte kommer på bönen för att han är på 90års kalas så är det inte just den kvällen jag tänker att jag går på bönen och vill bikta mig, men blir besviken när han inte är där.
Att stå ansvarig inför varandra i fråga om hur vi upprätthåller kommunitetens liv handlar mindre om att vakta varandra och kontrollera, och mer om att våga vara ärlig med varför inte inte kommer eller lever upp till en uttalad förväntan.
I alla gemenskaper kommer det finnas förväntningar på varandra som är olika, vissa kommer tycka att några grejer är mer självklara att prioritera eller uttrycka än andra. Det är heller inte alltid dessa förväntningar vi bär på är helt medvetna. Vi behöver därför öva på och ge tillfälle för att lyssna till varandra och ärligt våga säga att en har vissa förväntningar. Det betyder inte att vi ska stånga oss blodiga för att leva upp till varandras förväntningar, eller att vi helt nonchalant kan skita i dem. Men det betyder att när konflikter i förväntningar kommer upp till ytan och är utlade kan vi handskas med dem på ett ömt sätt gentemot varandra.
Alltså när ni startar kommuniteten kommer ni inte helt att veta vad er smak är, men ni kan sätta upp några aningar och skisser. T.ex vill ni att centrum i er gemenskap som i Oikos skall vara mässan, tidebönerna och middagarna? Eller är det evangelisation, retreater och kreativt skapande?
Gör också en liten inventering av vilka teologer och/eller kyrkliga sammanhang som ni som enskilda medlemmar gillar och vill formas mer av. På det sättet kan ni lära av varandra lite och läsa och dela med er av det som utgör er enskilda andliga bakgrund, för att fram i tiden kunna se om det är något som kommit att tillhöra gemenskapens eller fortsatt vara viktigt för några enskilda.
