Kommuniteten Oikos som jag är en del av har nu funnits i 8år och blickar tydligt framåt, under de senaste två åren har vi utvärderat och blickat framåt i arbetet med en ny Regel som skall hålla länge, det har gett tillfälle för mig att reflektera över vad (om något) vi lärt oss under (de få) åren vi kört. Det kommer här en liten serie bloggposter som svar på frågan jag ofta får: ”hur startar man en kommunitet?” Reflektionerna är mina egna och väldigt skissartade… och behöver nödvändigtvis inte spegla andra i Oikos syn på vad som varit viktigast för oss. Ordningen skall inte ses som en rangordning utan bara en serie viktiga delar.
Att starta en Kommunitet 1: Beslutsfattande
För att verkligen komma igång med att grunda en kommunitet krävs förutom några personer ett tydligt och överenskommet sätt att fatta beslut på. Jag har hört samma berättelse många gånger:
”Vi är ett gäng som samlas och drömmer om kommunitetsliv och pratar lite, men vi kommer liksom aldrig till skott. Vi vill inte ha en massa möten och stadgar och grejer utan de känns viktigt att det får växa fram i så fall.”
Allra oftast så slutar liknande samlingar i att deltagarna går skilda vägar eller att projektet rinner ut i sanden. Helt enkelt för att man i rädsla för att bli någon slags institution eller ”ännu ett förenings engagemang” inte hade strukturer som hjälpte gemenskapen att komma överens och fatta beslut.
I en gemenskap som inte vet hur en fattar beslut blir resultatet lätt att några (någon) drivna tar över processen och andra känner sig utanför, eller att det helt enkelt aldrig blir något. Min erfarenhet är att en god gemenskap nästan aldrig händer ”av sig självt” under någon längre period. Vi har nog alla erfarenheter av när vi i stunder känner av en känsla eller stämning av ”gemenskap” och det känns som en stor gåva, men att tro att det kristna gemenskapslivet är en jakt efter denna känslan eller gåvan är en illusion. Kristen gemenskap (som alla goda gemenskaper och relationer) kräver arbete och struktur för att bli hållbar och god.
Något av det första ni ska göra om ni funderar på att kanske kanske starta en kommunitet tillsammans är alltså att komma överens om hur ni skall komma överens och fatta beslut.
Här finns en ett antal alternativ, några mer rekommenderade än andra.
- Ni utser ett ledarskap i form av en eller några personer som får i uppdrag att fatta beslut utifrån gruppens samtal som personerna i gruppen sedan antingen ordnar sig efter eller slutar vara en del av gruppen. Detta är en ganska vanlig form i föreningslivet eller i kloster, att en eller några få blir utsedda att fatta gällande beslut för andra. Inte utifrån eget huvud, utan utifrån gemenskapens bästa efter att ha lyssnat in gemenskapen (och den heliga Anden!). Går ni denna vägen behöver ni också vara överens om hur ledarskapet står ansvariga inför gruppen som helhet. Hur kan ledarskapet avsättas och kritiseras? Hur länge sitter man? I många kloster är det vanligt att ledaren endast sitter i 4 år och sedan är det alltid någon annans tur. På så sätt blir inte ledarskapet något som en viss person äger, utan något som gemenskapen äger och som man gör för en tid.
- Ni fattar beslut tillsammans. Antingen genom konsensus (se senare inlägg) eller genom enkel majoritets demokrati. När ni samlas och en fråga kommer upp på borden så kan vem som helst begära att ni tar en röstning eller runda för att se om ni kan fatta ett beslut i frågan. Går ni denna vägen är det viktigt att se till att ni har en god ordning för att alla får komma till tals och att inte jäkta igenom beslut.
- Ni arbetar under devisen att när vi stöter på frågor där ni inte håller med varandra så delar ni gruppen i två eller fler och fortsätter så arbeta på var sitt håll. Detta görs såklart inte i alla frågor (t.ex om vilka gardiner ni ska ha i köket på ert eventuella gemensamma boende) utan i frågor som rör gemenskapens riktning, metod och centrum.
- Ni väljer att i detta läge inte fatta några gemensamma beslut utan att endast tala öppet med varandra, trots att jag ovan varnar för detta så är det ibland det mest lämpliga, helt enkelt för att ni inte är redo att sluta er samman, ni kanske precis börjat nosa på och lära känna varandra. Det viktiga är dock att ni i sådana fall är tydliga med detta, så att förväntningarna på samtalen kan anpassas.
Oavsett hur ni väljer att fatta beslut finns det några saker som jag vill skicka med er
- Se till att anteckna beslut som fattas. Det behöver inte vara regelrätta protokoll, men det är viktigt att skriva ner det ni kommit överens om för att kunna se tillbaka på vad ni faktiskt fattat beslut om och inte. Jag vet inte hur många gånger vi i Oikos har haft samtal om frågor som vissa tror vi har fattat ett beslut i fast vi bara har diskuterat dem, eller där vi fattat ett beslut i en fråga men vi senare glömt av att vi redan talat om. Anteckna och maila ut eller lägg upp någonstans så att ni alla har tillgång till materialet.
- Menar ni allvar med att starta en kristen gemenskap, inse att ni behöver kompromissa och överge saker som ni tycker är det viktiga i vissa frågor för att fatta beslut som är bäst för gemenskapen. När ni diskuterar en fråga bör fokus vara på vad som blir bäst för gemenskapen och inte vad du eller någon annan tycker. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel i att uttrycka sin åsikt, men riktningen bör vara att komma till tals och berätta sin åsikt, utan att gemensamt försöka utröna en väg framåt för gemenskapen.
- Gör det med vetskapen om att där ni samlas för att fatta beslut, lösa konflikter och leda gemenskapen så är Gud med i processen. Ingen fråga är för ”världslig” för Gud.
I Oikos valde vi tidigt att fatta beslut via en konsensus metod inspirerad starkt av kväkartraditionen och så som den utvecklats i feministiska och ickevåldsliga kretsar. (Det är inte så många som vet det men mycket av det som kallas för feministiska mötestekniker härstammar just från kväkare och andra kristna som strävade efter att fatta beslut utan att köra över varandra).
I ett senare inlägg kommer jag förklara hur våran metod går till.
